Vi var nära tjugo medlemmar som samlades på gemytliga Sturekattens café i centrala Stockholm den 20 september vid lunchtid. Vi disponerade ett eget rum, vars enda nackdel är att det bara nås via flera höga trappor. Där åt vi varsin formidabel räksmörgås och hade tid för lite småprat innan dagens program startade.

Vår ciceron hette Anders Bodin och han presenterades ju i förra utskicket. Han kommer snart med en bok (på sin doktorsavhandling) om arkitekten Helgo Zettervall, god vän och arbetskamrat i flera sammanhang med Carl Johan Dyfverman.

Vi styrde färden ner mot Blasieholmen där vi hade två praktfulla hus att bese: Till höger om Grand Hotel det Bolinderska palatset och till vänster (från vattnet sett) det Fersenska palatset.

Om Bolinderska berättade Anders att det från början hade en mörkbrun, “venetiansk” färg. Bara pelarna har kvar den idag. Resten är i gräddtårtsvitt. Anders räknade till 27 olika skulpturella utsmyckningar som CJD gjort. Ändå finns det inget officiellt erkännande av honom som upphovsman. Undertecknads uppgift (till Anders) om att kopior av två statyer finns i ett privathus i Örebro, med CJD:s signatur, tyckte han därför var intressant. Förutom dessa kvinnostatyer finns t ex “atlanterna” som i vågrätt ställning “bär upp” huset där nere. En rolig detalj är att några av bärarna bär upp huset med bara ena handen, den vänstra. Vid husets yttre torn finns en rad skulpturerade huvuden som ska representera olika världsdelar.

Det Fersenska palatset har ombildats mycket under åren, men den stora terrassen mot vattnet är kvar.CJD lär ha gjort 16 skulpturer, bl a åtta “månadsbilder”, tre meter höga, i zink. Flera av dem krönte takkonturen, bland annat för att “lura ögat” förklarade Anders Bodin. Det var känsligt med hur det stora huset smälte in bland de andra byggnaderna och det tog lång tid innan man fann en acceptabel lösning. Av samma skäl ritade Zettervall de höga tornen på bägge sidor av Bolinderska huset, för att inte krocka med det pampiga hotellet intill.

Vi var nog många som tyckte att det berikade denna tur bland gamla hus, att få såna initierade beskrivningar.

Vid Järntorget i Gamla Stan öppnade Anders generöst dörrarna till det s k Bancohuset, där minsann inte vem som helst släpps in. Här höll Riksbanken till i många år och viktiga ekonomiska beslut för riket har fattats i mängd i den vackra sal där vi höll vårt årsmöte och sen lyssnade till Anders föredrag.

Han berättade att Helgo Zettervall (1831-1907) var en “self made man”. Detta, plus att han var från landet, påminner om CJD. Han steg som en komet på arkitekthimlen och skapade över 100 verk. Hans liv är som en Dickens-historia, tyckte vår föredragshållare.

Han samarbetade med CJD om bl a Lunds domkyrka och Allhelgonakyrkan i samma stad. Och domkyrkan i Uppsala. I alla fallen gällde det renoveringar av de gamla byggnaderna. Vi fick höra om hur två olika skolor tävlat mot varandra: Den ena som bjuder att man ska återställa den ursprungliga formen och färgen. den andra som menar att tidens tand ska synas och att man måste förändra efter hur omgivningen förändrats.

Zettervalls restaureringar fick ibland kritik. Verner von Heidenstam ska ha kallat omgörningen av Lunds domkyrka för “modernt barbari”.

Ja, vi kunde ha lyssnat hur länge som helst, men skymningen föll och flera behövde ta sig hem. Några kunde ta en efterfika på trevligt konditori vid Järntorget.

Jag kan nämna några ytterligare saker från mötet som kan vara av intresse:

Styrelsen ska planera för ett tvådagarsmöte kommande sommar. Trolig destination : södra Sverige, med Skåne och Österlen. Inbjudan kommer i så fall senast i mars-april.

Uppdraget att sörja för att CJD:s stora terracottagrupp (20-talet skulpturer) kommer till en miljö där den inte förfars, går vidare. SCA i Timrå, på Villa Merlo, kopplar in länsmuseet i Sundsvall för att få papper på hur skulpturern av detta slag behöver tas om hand och vi hoppas detta ska påverka det Bildtska hembygdsmuseet där de sedan länge står och förfaller. Både kylan – och brandfaran – utgör konkreta hot.

Undertecknad kunde som “knorr” på mötet berätta att CJD även står för Sveriges första, kända trädgårdstomte. Nämligen “Bäckalycketomten” som återfanns i ett skjul på Bäckalycke herrgård i Jönköping år 2001.

På herrgården huserar Sveriges Radio och de har nu ställt tomten inne i sin reception. En skäggig liten tomte som med sina bägge händer bänder isär ett par stenblock, där vatten troligen porlade fram. Troligen en del av en fontän i rundeln framför herrgården.Tomten tillhör länsmuseet.

Slutligen kan jhag rapportera att vår hemsida fortsatt att ge mycket resultat. Bland annat så fick vi kontakt med brandmannen Len Johnson i Chicago, som med sin far, byggde nya grunden till Linnéstatyn. när den 1976 flyttades till universitetsområdet – och där signerades av kungen.

Och – vår fine ciceron denna mötesdag, Anders Bodin, hade vi heller inte känt till, utan hemsidan på www.cjdyfverman.se

Tack för denna gång – och väl mött till nästa!

Martin Dyfverman, Ordförande