Den 20 september samlades över 20 medlemmar i släktföreningen, först på Sturekattens gammelmysiga café på Riddargatan och sedan i Hallwylska palatset på Hamngatan. Vi fick lyssna till en längre föreläsning om CJ Dyfvermans roll i konsten och även få en lockande invitation till Villa Merlo utanför Sundsvall.

Svante Helmbaek Tirén (se bild), en ung konst –och idéhistoriker är också guide på Hallwylska. Han har ett brinnande intresse för det sena 1800-talets konst, som han tycker är grovt underskattad idag. I det s k chaufförsbiblioteket, där vi klämde in den ovanligt stora medlemsskaran, berättade han hur han bildat en oscariansk förening och till dess uppgifter hör att återupprätta intresset för Carl Johan Dyfverman, sa han. -Den lins som vår samtid använder är alltid den sida som vunnit när olika stilar stått mot varandra, fortsatte han. Striden har stått mellan den ”upphöjda” konsten och den mer realistiska och vardagliga. Den senare drog längsta strået. Men .menade Svante, det finns tecken på en omprövning. Nationalmuseums utställning ”Förfärligt, härligt” häromåret (där CJD:s Vikingen intog en framträdande plats) är ett exempel på det.

Han beskrev CJD:s konst som en ”högre verklighet”. Fasadutsmyckningen var visserligen i mycket ett hantverk, men CJD:s sätt att utföra den stod långt därutöver, menade Svante Tirén. Till skillnad från många kollegor är hans skulpturer inte bara dekorativa utan också mycket karaktäristiska i sina uttryck. De har en jämn kvalitet och är gjorda av en ”stark hand”. Skulpturerna har samma intensitet som annars bara kan rymmas i skildringar i text, menade han. Men CJD har degraderats… Carl Johan D. har också en ovanlig bakgrund (fattig uppväxt och många år till sjöss) vilket gör honom ovanligt intressant. Vår föredragshållare ville gärna vara med och driva en omvärdering av honom och hans konst. För det krävs bl a en mer ingående stilanalys via kataloger och forskning om förlagor. Från föreningen sa vi oss genast vilja hjälpa till på alla sätt.

Strax före föredraget hade Nils Johan Tjärnlund passat på att under övriga frågor berätta om sitt engagemang för Villa Merlo i Timrå utanför Sundsvall. Han forskar om både Sundsvalls stenstad och om träpatronen Bünsow, som lät uppföra detta träslott som sitt ”sommarhus”. I dess bibliotek ställde han upp det 20-tal terracotta skulpturer han beställt av C J Dyfverman. Nils Johan har skött visningar på Merlo länge och inviterade oss att till nästa årsmöte komma dit. Han avslöjade att han då också har en ny bok klar om den täta och stilfulla stenstaden mitt i Sundsvall. Där finns CJD:s skulpturer på både bankhusets och rådhusets tak. Dessa passade vi på att titta på tillsammans med en rad andra mindre kända verk av CJD som fotograferats av undertecknad sedan sist.

Nils Johan ville också intressera oss för att verka för att den stora terracotta gruppen skulle kunna få komma tillbaka till Merlo. Kanske vore det möjligt att åtminstone få den deponerad där, från det Bildstska hembygdsmuseet på Orust där den nu står och tyvärr far illa på en ouppvärmd vindsvåning. Dessutom ganska okänd för de flesta.

Detta fick en allmän uppslutning på mötet som gav styrelsen i uppdrag att ta kontakter i detta syfte samt att planera för nästa årsmöte i Sundsvall någon helg under kommande sommar 2009.

Slutligen kunde undertecknad meddela att bara några kvarter bort finns ytterligare CJD-konst som många inte vet om. Nämligen i Trefaldighetskyrkan på lilla Majorsgatan (vid sidan av Östermalsmtorg) där han gjort en gipsrelief av Golgata. Den inköptes efter hans död 1894, från sterbhuset, för endast 50 kr. Man kan läsa mer på www.metodistkyrkan.se/stockholm/trefaldighet

Vårt lyckade möte på Hallwylska avslutades med en kort rundvandring genom några av de magnifika salarna. Särskilt roligt denna gång var att så många unga kom med på mötet– och även förnyade vår styrelse. Och att även de imponerande kunniga konsthistorikerna/forskarna var i ung ålder. Det lovar gott för det fortsatta intresset för Carl Johan Dyfverman.

Martin Dyfverman Ordförande