Den 2 november samlades vi för 2023 års årsmöte i Uppsala: Magnus, Lasse, Martin, Tina, Karin, Anna, Gunilla, Ulla och Mats (Bo bakom kameran) och dessutom Josefina (barnbarn till Anna).

Vi fick husera i det gamla fina Rådhuset vid Stora Torget i Uppsala, där Carl Johans Fru Justitia tronar högst upp vid det mäktiga uret som gav tiden för alla uppsalabor på den gamla tiden. En överraskning var att vi fick gå på vandring i huset och titta hur just detta ur är konstruerat, med en lång pendel och ett urverk som anställda på Castellum får klättra upp på en stege varje vecka och dra upp.

Det var Castellum som var generös värd denna dag och tog emot oss, med både en historik om det gamla huset och en fysisk rundvandring från källare till vind. Längst ner fick vi se hur man hela tiden måste se till att den Uppsalalera som huset vilar på, hålls lagom fuktig (det fanns vattenkranar att vrida på när det blev för torrt) och högst upp fick vi alltså se det gamla mekaniska uret. Även de gigantiska muttrar som förankrade brädorna i väggarna och en skiftnyckel till dem, som krävde två man att bära fram.

Rådhuset är numera ett kontorshotell som byggts ihop med en nybyggd del, där man kan se ytterväggen till det gamla huset som en innervägg till de moderna lokalerna.

Gustav Sköld hette vår trevlige ciceron som guidade oss och som påstod att han fick lära sig mycket om vår skulptör Carl Johan, när ordförande Martin efter honom hade ett litet bildspel om Carl Johans liv och gärning – och lite fokus på allt det som finns att se i Uppsala.

Dessförinnan hade vi intagit en aptitlig måltid på Villa Romana vid Gamla Torget strax intill. Därifrån kunde man – nästan -se båda Carl Johans skulpturer. Dels Justitia på Rådhuset – och åt andra hållet den väldiga ängeln Gabriel som står på bakskeppet på den stora Domkyrkan och blickar ut över staden.

Fru Justitia vägde oss alla på sin förgyllda vågskål. Vi hoppas vi klarade testet.

Protokoll från mötet har nu skickats ut av vår nye sekreterare Bo Schager. Där kan man observera att vi nu inför en “budgetavgift” som en slags stödjande medlem. I stället för 300 kr betalar man då en hundring. den behöver vi i högsta grad eftersom utgifterna idag överstiger inkomsterna. Det innebär att – om vi inte kan öka utgifterna – så kommer inte föreningen ha ekonomi mer än några år framåt.

Nu önskar jag ett gott slut på detta år i förhoppning om ett bättre år för både oss och vår skakiga omvärld

Martin Dyfverman