Konsten som inte finns kvar gjorde honom mest berömd

CJDyfvermanPå vandring i några av Sveriges städer kan man passera ett antal skulpturer skapade av samma – för de flesta – okända hand. Det är både ”fasadgubbar” i form av dekorativa figurer och reliefer på byggnader, det är fontäner och statyer. Den som blickat upp på Cirkushusets tak på Djurgården i Stockholm, ser hans kraftfulla fyrspann ”Qvadrigan” (se vår startsida) och den som öppnat de tunga portarna till domkyrkan i Lund kan lätt bli stående i beundran inför de 24 relieferna med bibliska motiv som pryder bronsportarna.

Ännu fler verk av Carl Johan Dyfverman finner man inne i ett 30-tal olika kyrkor. Det är ofta altarutsmyckningar, men också stora skulpturer som den fyra meter höga ängeln i cement till Uppsala domkyrka eller S:t Göran och Draken till predikstolen i Matteuskyrkan i Norrköping.

Den kända Linnéstatyn i Humlegården i Stockholm arbetade han med som elev till professorn Frithjof Kjellberg. Då han blev sjuk fick Dyfverman allt mer ta över arbetet och står helt för relieferna och två av de fyra figurerna på postamentet. Om man kan ta sig till en universitetspark i Chicago finner man den kopia (utan de omgivande fyra figurerna) som han på beställning gjorde och som besöktes av Kung Carl Gustaf i samband med en minneshögtidlighet över de svenska invandrarna i USA.

Carl Johan Dyfverman var son till en fattig fiskearrendator på Orust och gick 15 år gammal till sjöss. Det blev åtta hårda år på havet med bland annat två förlisningar. Ett av dem vid Themsens mynning där fartyget kantrade och sjönk. Han kämpade i fyra timmar mot stormen i en livbåt innan han räddades av en engelsk fiskebåt.
Redan under tiden till sjöss täljde han figurer i trä. År 1867 – vid 23 års ålder -går han iland i Göteborg där han blir praktikant hos en bildhuggare. Han studerade samtidigt vid slöjdföreningens skola och besökte föreläsningar av Peter Fjellstedt, grundaren av Fjellstedtska skolan i Uppsala. Denne blir hans “själasörjare” när han står i det svåra valet att återvända till sjön eller följa sin lust att göra trä -eller lergubbar. - Gå i Guds namn att odla den gåva Ni har fått till hans ära, blir rådet från Fjellstedt. Något som kom att få avgörande betydelse för hans fortsatta liv och konst. Han söker sig till den dåtida Konstfackskolan och får därefter en specialplats av professorn Kjellberg på Konstakademin fast han egentligen är för gammal.

AteljeI slutet av 1870-talet etablerar han sin egen ateljé i Sundbyberg. När huvudstadens stenhus växer upp får han mycket jobb med dess ”fasadgubbar.”

Han hade förslag på fler monumentalstatyer (förutom Linné) men bara en till blev verklighet. Det var en kolossalstaty av Moder Svea som Stockholms stad 1881 reste vid Vasabron vid kronprinsessan Victorias återkomst efter bröllopet med kronprins Gustaf i tyska Karlsruhe. Den togs strax därefter ner.

Det var en ännu mer förgänglig konst som skulle göra Carl Johan Dyfverman mest känd för sin samtid.
År 1888 var en av de hårdaste i Stockholms historia. Snön vräkte ner och nöden var stor bland de fattiga i staden. Den tidens hjälp hette välgörenhet och Carl Johan Dyfverman fick en ingivelse. Det var en förening av sitt konstnärsskap och den religiösa, fromma läggning som präglade honom.

Som en av de första svenska konstnärerna modellerade han i köldgraderna ,med hjälp av uppblött snö, en skulptur med namnet ”Barmhärtigheten.” Den stod i Kungsträdgården, vid Karl XII:s torg mot Arsenalsgatan.

Den var – som många av hans verk – en allegori, föreställande den goda modern omgiven av en skara barn som tacksamt och ödmjukt tar emot gåvor från bättre bemedlade. Gruppen skyddades sorgfälligt av ett enkelt träskjul och vid ingången kunde besökaren ge en frivillig inträdesavgift i en bössa.

Under den månad i mars och april som ”Barmhärtigheten” kunde ses, blev den så omtalad i huvudstaden att även kungen Oscar II blev nyfiken. Entrén inbringade 14.547 kronor – en svindlande hög summa på den tiden -och gick oavkortat till de fattiga.

Sedan återkom Carl Johan Dyfverman varje vinter med andra snöskulpturer på flera platser i staden men också på två platser i Gävle. De unika utställningarna pågick till och med 1891 med sammanlagt nio olika snögrupper. Totalt räknar man med att snöskulpturerna bara i huvudstaden inbringade hela 53.000 kronor i dåtida penningvärde.

Tack vare dem fick han inte bara berömmelse och stor sympati, utan även sitt konstnärliga genombrott genom de många konstkritikernas hyllningar. Han förlänades medalj och av Oscar II, personligen, Vasaorden med briljanter. Tio år in på nästa sekel skulle Carl Milles ta upp idén med snöskulpturer som ett sätt att samla pengar till de arbetslösa.

Det kyliga och säkert tidspressade arbetet med snöskulpturerna tror man kan ligga bakom den lunginflammation som 1892 ändade Carl Johan Dyfvermans liv, ännu inte fyllda 48.

GravenSolna kyrka fylldes till sista plats vid begravningen. Hans många vänner reste en minnesvård i form av en bautasten med infälld porträttmedaljong i brons.

Hans mest förgängliga konst – snöskulpturerna – gav honom alltså den största berömmelsen , fast de förkortade hans liv. Trots hans många skulpturer i beständigt material är det de kortlivade snö- och isskapelserna som kanske starkast lever kvar i minnet av denne konstnär. I dem kunde han lägga både sin stora religiösa känsla och sin skicklighet i kroppslig realism.

Minnet räcker nog länge av en konstnär som ,viss om att han skapade något som värmen strax skulle smälta ner, ville låta konsten få en avgörande betydelse i det verkliga livet.

”Sitt snödok vintern tyst högtidligt breder
uppå din grift i jordens låga dal.
I år din hand ej något konstverk reder
utav det vita, mjuka material.
Men mången bild, som ej med snön försvinner
dock om ditt snille kraftigt vittna kan,
och klart på konstens stjärnehimmel brinner
det kära namnet C.J. Dyfverman.”
(Ur en dikt av frikyrkopredikant Carl Gustaf Boberg, skriven till bildhuggarens begravning den 17 januari 1892.)

Martin Dyfverman

2 comments on “Konsten som inte finns kvar gjorde honom mest berömd

  1. a

    I really like your blog.. very nice colors & theme.
    Did you create this website yourself or did you hire someone to do it
    for you? Plz reply as I’m looking to create my own blog and would like to find out where
    u got this from. appreciate it

Leave a reply