Årsmötet 2007 i Gustavsberg

Lördagen den 8 september höll släktföreningen årsmöte igen, denna gång i Gustavsberg, en bit öster om Stockholm. Berömt för sin porslinstillverkning, talrika serviser som bara ökat i värde men också för de porslinsfigurer som ofta var mindre versioner av kända skulpturer. Ett par av dem var Carl Johan Dyfvermans ”Endymion” ( ynglingen bakom ”skönhetssömnen”) och ”Vikingen”, den senare gjordes i två olika storlekar – 34 och 54 cm – och räknades till 927 tillverkade exemplar.

6De tillhörde de kända s k parianfigurerna. Därför var det verkligt intressant att höra förre museichefen Marianne Landqvist visa och berätta om samlingarna och tillverkningen. Namnet ”parian” kommer från grekiska ön Paros, där en speciell marmor hämtades för att tillverka skulpturer. Vi fick klart för oss att det minsann inte var någon enkel serietillverkning som utfördes på Gustavsberg. Varje parianföremål är resultatet av flera olika gjutformar. Bara till huvudet till ”Vikingen” användes fyra –fem olika formar. Sedan skulle de olika delarna av figuren omsorgsfullt fogas samman innan de sattes i brännugnen.

5I en två meter hög glasmonter visas kanske hundratalet parianfigurer. Just nu var ”Vikingen” faktiskt utlånad till Nationalmuseum och deras omtalade utställning ”Förfärligt härligt” (Någon kanske funderar på vilket CJD:s verk ska representera, men utställningen visar som helhet den både djärva och frimodiga anda som i dagens moderna formspråk kan uppfattas som just förfärligt. Utställningen pågår ända t o m februari nästa år. Nämnas kan också att permanent på museet finns en st. Dyfverman-skulptur vid namn ”Räfserskan” , 45 cm hög i gips.)

Redan när vi samlades på Bistro Gustavsberg välkomnades vi av den nuvarande museichefen Kjell Lööw. Han berättade om sina planer att ordna en utställning med Carl Johan Dyfvermans stora terra cotta-serie om ungefär 20 skulpturer, ursprungligen gjorda på beställning av trämagnaten i Sundsvall, Fredrik Bünsow (se mer nedan) och hans träslott Merlo i Timrå ,strax intill. Serien står sedan länge på det Bildtska hembygdsmuseet på Orust.

10Kjell Lööw har fått deras tillstånd att låna serien om det blir en utställning. Han intresse för CJD väcktes när han hittade ett gammalt foto från Gustavsberg kring förförra sekelskiftet. Framför ett stort tegelhus stod en vacker fontän med ett barn och en svan ur vars mun det sprutade vatten. När han gjorde efterforskningar visade det sig att det var den övre delen av en av de fina fontänerna på Esplanaden i Gävle centrum.

Med ytterligare en CJD-anknytning tycker alltså Kjell Lööw att museet borde upplåta sin utställningshall för en visning av hela den fornnordiska terra cotta-serien (undantaget en eller ett par som tyvärr inte är i särskilt gott skick)

2Vi passade på att förse honom med material, både kring CJD:s verk i allmänhet och terra cotta-serien i synnerhet.

Under själva årsmötet kom naturligtvis planerna upp. Särskilt om vi som förening kan göra något för att planerna ska bli verklighet. Kjell Lööw hade bett oss fundera på vilka som skulle kunna bidra med sponsorpengar, eftersom särskilt transporten kostar stora pengar. Efter diskussion beslutade årsmötet att i avsikt att kunna stödja planerna , ska vi ta ut en dubbel årsavgift denna gång. Syftet är att kunna bidra med 5000 kronor för utställningens genomförande.

Detta är en ovanlig åtgärd, men mötet ansåg att den vanliga avgiften på 100 kr får betraktas som låg, särskilt som alla medlemmar av ett hushåll innefattas. Att för detta särskilda tillfälle göra en speciell fördubbling, ansågs därför rimligt.

Sedan mötet hölls har planerna fortskridit. Vi har fortlöpande kontakter med Kjell Lööw som arbetar med siktet att öppna en utställning i början av 2008 och som pågår hela våren. Jag vill passa på att föra vidare hans önskan om att få låna andra CJD-verk för att ge en bredare bild av hans produktion. Den som vill bidra -med stort som smått – kan antingen kontakta mig eller Kjell Lööw på Tel: 08-570 356 56, Mobil: 070-413 04 91 eller e-post:kjell.loow@varmdo.se

När nu detta nyhetsbrev publiceras i december ser det ut som att utställningen inte kan genomföras förrän tidigast nästa höst.

Vi blev totalt femton personer som i samband med årsmötet också åt och hade trevligt på den intilliggande bistron. Vi hann visa varann foton och även besöka ett par fabriksbutiker på området som i liten skala fortsatt med porslinsproduktion men också – sedan den stora fabriken lagts ner – blivit plats för ett flertal konstnärer och deras ateljéer.

Jag vill passa på att berätta om några intressanta kontakter föreningen har fått sedan tidigare årsmötet. Alla är resultatet av hemsidan som besöks av allt fler – och som är lätt att hitta när någon söker på namnet. Det är ju Arvid D. som gjort sidorna och flera uttryckte sitt beröm för hur de är.

81. Nils Johan Tjärnlund forskar kring ovan nämnde F.Bünsow och lägger nästa år fram en doktorsavhandling. Dessutom är han guide på Villa Merlo i Timrå, dit han vill inbjuda oss för en ordentlig rundtur. Kanske något för nästa årsmöte? (Det finns ju fina skulpturer på flera av taken på husen kring stora Torget i Sundsvall också…)

9Bünsow är också byggherre för ett av palatsen på Strandvägen, men det är faktiskt i ett av grannhusen, nr 41, som det finns några imposanta CJD-skulpturer i trapphallen. Slutligen kan väl nämnas att Bünsow ordnade en stor utställning i ett annat av sina magnifika hus, på Vasagatan i Stockholm, med CJD:s hela terra cotta-serie när den var ny, en mängd byster och statyetter samt de nygjorda änglar och andra bibliska personer som pryder kyrkan i Floda (som förra årsmötet handlade om)

72. Barbro Gunmar har kontaktat oss, just angående Strandvägen 41, eftersom hon forskar kring dess arkitekt, nämligen Laurentz, som var kamrat med CJD, bl a på långresa i Europa. Vi har kunnat visa henne de lite ovanliga CJD-verken i form av s k skraffitomålningar högst upp på ett hus på Floragatan i Stockholm, även det ritat av Laurentz. Kanske finns det f ler ex. på deras samarbeten.

3. Svante Helmbaek Tirén vid Hallwylska Museet på Hamngatan i Stockholm berättar att han är en beundrare av CJD:s konst från flera av husen i Sthlm och Sundsvall och tycker den vore värd en större plats i ”nystilarnas” epok 1840-1900. Han tänker starta en oscariansk förening för att uppmärksamma eran bättre och vill därför få veta mer om CJD som han rankar som en av de viktigaste konstnärerna.

Därutöver kommer det ständigt förfrågningar om enskilda arbeten, mindre skulpturer, som någon har fått ärva eller köpt på auktion. Somt är helt nytt – annat kan jag ge lite svar och även en bild på. Allt nytt arkiverar jag och får ofta även en bild på som läggs i det växande bildarkivet.

Avsikten är att lägga ut så mycket som möjligt på hemsidan. Men det är ett stort arbete – och kan bara göras då och då. Men nu, efter ett årsmötet och denna rapport, är ett sådant tillfälle då jag – och framför allt Arvid – ska försöka göra ett sådant arbete. Håll alltså gärna uppsikt på hemsidan snart! (Vi ska också meddela dig särskilt som anmält dig som prenumerant på nyhetsbrev via hemsidan)

Ja, sammanfattningsvis kanske det framgår att det händer nya saker varje år, allt fler arbeten av CJD kommer fram – allt fler är intresserade av honom och hans epok och jag slutar inte att vilja uppmuntra dig som har ett verk hemma ,att meddela mig så det kan vara med i den inventering som väl någon gång ska kunna bli så fullständig som möjligt.

3Till slut: Fyra för mig helt nya verk, på ett bankhus i Österlen. Jag hade bara några noteringar i arkivet om gamla klassiska gudamotiv, möjligen uppe i taket på sparbanken i Ystad. Jag har kontaktat dem, utan resultat. Så – häromveckan – hinner jag och min hustru Ulla ”svänga förbi”, jag försöker smyga in i den lördagsstängda banken i släptåget på en man som med kort öppnat dörren. Men hinner inte, förrän jag får den i ansiktet. Men vänta – någon är på väg UT. Jag glider diskret in samtidigt och kikar omkring genom stängda innerdörrar av glas… Nej, bara kontorslokaler med sänkta ,trista tak.

4Modfälld går jag ut. Ser en platta på väggen bredvid dörren. Den berättar om de fyra skulpturer med gudanamn som pryder fasaderna åt nästan alla håll. Går ut i gatan och blickar uppåt. Där är Mercurius. Jag rusar ut på torget och ser två till. Jag går till motsatta väderstrecket och ser den fjärde: Neptunus, blickande ut mot – just hamnen i Ystad. Muskulös och lysande, med skyddande nät, i en rundad nisch, precis som de andra tre. (Lugn, vi ska lägga ut även bilder på dessa)

Sådana upptäckter gör att spaningen efter Carl Johan Dyfverman får förnyad kraft. Tack för i år – och ett Gott nytt Dyfvermanår önskas er alla!

Martin Dyfverman Ordförande