Den 5 maj hade vi äntligen årsmöte igen. Det var Susanne Elg som generöst upplät sitt fina hus i Viggbyholm och bjöd mötet på en härlig laxsallad.

Den sedvanliga dagordningen gicks igenom och styrelsen valdes om. Vi gick igenom ekonomin som är stabil, men kräver att nuvarande betalande medlemmar också fortsätter att betala. Annars klarar vi inte de årliga utgifterna för Carl Johans grav, hemsida och bankgiro. Vi diskuterade föreningens framtid och fann att den trots allt är det enklaste sättet att klara de löpande åtagandena och som en ram för de program/resor vi tänkt att fortsätta med.

Efter mötet begav vi oss in till Kungsträdgården i Sthlms City, där ännu fler medlemmar väntade för att gå med i den stadspromenad som leddes av Martin Dyfverman. Han hade valt ut ett tiotal platser av de totalt 51 i huvudstaden som finns beskrivna i hans bok “En ateljé i snö”. Starten vid Karl XII:s staty var också platsen för de många skulpturer i snö som Carl Johan blev rikskändis för mellan 1888-91. Därefter gick vi till Blasieholmen och besåg Bolinderska och Fersenska palatsen.

Vi vände sedan tillbaka och såg hans medaljonger över svenska vetenskapsmän på Jernkontorets hus vid Kungsträdgårdsgatan. Dessa lite okända verk gjorde CJD redan som elev hos konstprofessorn Kjellberg på 1870-talet.

Vi gick sedan en bra bit på Strandvägen och såg först det imposanta Bünsowska huset vars hela undervåning är gjord i kalksten från Närke och vars tak en gång pryddes av CJD:s skulpturer och än idag kan man se hans porträttmedaljonger av Bünsow och hans hustru över huvudingången. Det var denne träpatron som också ställde ut CJD:s stora terracottagrupp med fornnordiska gestalter som sedan placerades i biblioteket till hans “sommarstuga”, Villa Merlo utanför Sundsvall.

I grannhuset Strandvägen 41 fick vi gå in och möttes av Robert Alderin vars farfarsfar en gång byggt huset och som långvarig ordförande i den stiftelse som äger huset också varit med att restaurera de sex stora gudabilder som på ömse sida pryder den vackra entrétrappan (se bilden)

På vart och ett av de tre följande våningarna finns också en skulptur på varje viloplan, som var och en håller en fackla.

Sista delen av turen bar ut på Djurgården, där Martin först berättade om något ovanligt, ett Panorama som tjusade dåtiden med en uppbyggd rundhorisont där besökaren omgavs av ett målat och uppbyggt panorama, t ex av Parisrevolutionen, där CJD deltog med skulpturen “en fallen häst”.

Slutpunkt var förstås Cirkus, där Carl Johans mäktiga fyrspann pryder taket. På en gammal bild kunde vi se hur det även funnit stora skulpturer på vänster och höger torn och på ömse håll om den stora trappan som då var entrén till cirkushuset.

Den 11 och 23 maj höll Martin i två sådana här promenader i samfundet St. Eriks regi. Bägge var fulltecknade. Så i höst – den 4 oktober kl 16 – blir det ytterligare en. I stället för att avsluta på Cirkus på Djurgården, kommer vi att avsluta vid Linnéstatyn i Humlegården.

Ja, du kommer väl ihåg att det är Carl Johan som – utan att få credit för det – har gjort det mesta på detta monument?