Årsmötet på stadsmuseet i Stockholm 2005

En av dem som forskat kring CJD är Matti Sandin, ung byggnadshistoriker och blivande byggnadsantikvarie. Under sina studier vid Stockholms universitet skrev han bland annat en uppsats om det sk Bångska huset. Ett ståtligt, palatsliknande hus vid Stureplan. Detta smyckade CJD med 13 statyer på olika platser på fasaden och på taket. Om detta berättade Matti på ett mycket intressant föredrag på årsmötet 1 nov i år (2005). Ofta gjordes skulpturerna i zink, som första året – innan de målades – stod och lyste i en silverglans mot de förbipasserande.

Bangska_husetMatti beskrev CJD som ett “socialt stjärnskott”. Detta på grund av hans enkla bakgrund och den fortsatta karriären mot de både bildliga och bokstavliga höjderna. Det finns inte många bilder på det Bångska huset i dess första glans. På 50-talet sattes neonskyltar upp över nästan hela fronten mot Stureplan. Dessa är desto mer kända och syns på bilder och journalfilmer från den tiden. Undan för undan plockades skulpturerna ner.

Det finns intresse på Universitetet för en utställning kring CJD, berättade Matti. Själv tyckte han att byggnadsbolaget som nu – återigen – gör om fasaden skulle försöka hitta någon av statyerna och ställa dem i den förnyelse av Sturegallerian som nu görs. I något av Stadsmuseets magasin finns med största säkerhet ett stort lejon, som eventuellt skulle kunna passa. På museet – som 1990 hade en särskild utställning om CJD – finns också några mindre skisser/modeller av CJD. Matti kunde också avslöja att en replik av statyn av Fritiof och Ingeborg stått på en gård på Östermalm, på Brahegatan 23. Den togs in varje vinter, men är sedan flera år ändå förstörd. Matti ville gärna fortsätta forska om CJD och vi hoppas han får möjlighet till det. De flesta deltagarna på årsmötet gick som avslutning och besåg skulpturen “Barmhärtigheten” i hörnhuset på Götgatan 40, några kvarter från museet.

Det motivet syntes första gången 1888 – och då på ett sätt som aldrig skådats förut. Nämligen som snöskulptur. Den var CJD:s allra första och kom att följas av en rad andra – under tre ytterligare år. De skapades i både Stockholm (Kungsträdgården) och i Gävle (Esplanaden framför Rådhuset) och lockade enorma besökarantal. Jag tycker personligen att snöskulpturerna är det mest intressanta av allt det CJD skapat. Visserligen finns det konstnärligt mer högtstående verk. Men det är sällsynt fascinerande med en konst som bara finns en kort tid och aldrig kommer tillbaka. Ju mer man söker, desto fler verk finner man av CJD runt om i landet. Han verkar ha gjort religiös konst till mer än 30 olika kyrkor, förutom de många skulpturerna till hus och parker samt beställningar åt olika förmögna personer. Efter årsmötet kunde vi titta på en hel del bilder på dem – från både Sundsvall, Gävle och lite mer okända platser i Stockholm.

Martin Dyfverman, ordförande