Jubileumsåret 2019


  Nu har vi lagt ytterligare ett år – 2019 – bakom oss. Ett år som varit ett lite speciellt vad gäller vår huvudperson Carl Johan Dyfverman.

Det var då 175 år sedan han föddes på Orust, helt intill Malö strömmar….det blev också året då jag lyckades slutföra ett mångårigt arbete med boken om hans liv och konst: ”En atelier i snö”. Den kom precis till jubileumsdagen och vi hade ett “boksläpp” på Konstakademien (se förra artikeln).


  Vi siktar på att ha ett arrangemang med årsmöte kommande vår, alltså 2020. Ett av förslagen är att träffas i Uppsala, som inte ligger så långt bort och där det finns lite olika saker. Mest imposant är väl ärkeängeln Gabriel, högt uppe på domkyrkan, blickande ut över den gamla staden. Häromdagen fick jag veta att hans ”ängelkompis” Mikael samlar en bred andlig och religiös uppskattning där han står i Malmö (se nedan)


 Malmöbor av alla kulturella och religiösa inriktningar ser Mikael som en symbol att samlas kring och lägga ner blommor och tända ljus vid. Som till exempel senast vid Allhelgonahelgen.

Ingegerd Göransson i Malmö fångade på bild hur det såg ut nu i år. Hon har också funnit fasadskulpturer på ett av stadens vackraste hus – de första kända av CJD i denna stad faktiskt.

Bland det spännande som händer, är omgörningen av Stureplan i Stockholm, där det  berömda Bångska huset – i fonden av Kungsgatan – ska återställas till sin forna prakt från 1880-talet. Kvarteret har en arabisk ägare som är beredd att lägga ner stora pengar mot att staden ger sitt godkännande på stora butiksytor invändigt och en egen uppgång från T-banan. Flera arkitektbyråer är inblandade och vi har kontakt med dem när de nu skaffar material, foton och skisser på hur den ursprungliga fasaden såg ut. Carl Johan utförde 16 större skulpturer plus annan utsmyckning och lät även ”signera” huset, det har dagens arkitekter upptäckt på en list vid porten, när de i detalj studerat gamla foton. Såhär skulle nya Stureplan kunna se ut om några år med Bångska husets fasad återställd. (Foto AIX arkitektbyrå)


 Vid kommande årsmöte tänkte jag vi skulle diskutera föreningens framtid också. Vi blir ju alla äldre och vi har lite svårt med återväxten. Allt färre betalande medlemmar. Kanske är det dags att låta jubileumsåret 2019 bli en slags avslutning för själva föreningen. Vi kanska kan finna lite enklare former för dem som vill fortsätta att vårda bildhuggaren Carl Johans verk. Allt har ju sin tid och 2019 skulle kunna vara ett år att sluta efter, med flaggan i topp. Eller vad tycker du?
  En mycket god fortsättning på det nya decenniet önskar jag er alla.

 Martin Dyfverman